tisdagen den 9:e juli 2013

Tack för i år!

Roks har haft en toppenvecka i Almedalen. Fler folk än ifjol på våra seminarier, två var helt fullsatta till vår gläjde! Vi har haft massor av spännande möten och knutit nya kontakter. Och vi har fått så många positiva reaktioner på vårt arbete till alla dem som vi delat ut våra tuggummipaket till!



Vi ses nästa år, hälsar ordförande Angela Beausang och vice ordförande Karin Svensson!

Sexköpslagen - för eller emot?

Till vårt sista seminarium i Almedalen bjöd vi in organisationerna RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, och RFSU, Riksförbundet för Sexuell Upplysning, för att diskutera sexköpslagen.

Roks drev kravet på en sexköpslag från 1986 och framåt, och menar att ett förbud mot att köpa sexuella tjänster är den bästa vägen i arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Vi ser prostitution som en form av våld mot kvinnor.

RFSL menar att en kriminalisering av köp av sexuella tjänster inte är det bästa sättet att lösa de problem de menar kan finnas inom prostitution. RFSU å sin sida har ännu inte tagit ställning till om man stödjer lagen eller inte, utan vill se fler och större utvärderingar av lagens effekter.

Kring detta kretsade samtalet, där även Jenny Westerstrand, forskare vid juridiska institution på Uppsala universitet som skrev sin avhandling om sexköpslagen, och Miki Nagata som jobbar med uppsökande verksamhet på Mikamottagningen i Stockholm, och möter människor på väg in i prostitution, aktiva i prostitution eller på väg att lämna prostitutionen.

Miki Nagata


Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, och Maria Andersson, generalsekreterare för RFSU, menade att lagen lägger fokus på det kriminella och har stått i vägen för sociala insatser och bra stödverksamhet för de som inte mår bra och som vill lämna prostitution. Även Roks har tagit upp bristen på bra stödverksamhet i sitt remissvar till utvärderingen som gjordes, och driver frågan om ett nationellt kunskapscentrum om prostitution.

Panelen diskuterade också om lagen bidragit till en stigmatisering av prostituerade, eller inte.
- Det är viktigt att inte se kvinnor i prostitution som svaga kvinnor som ska skyddas, många är starka, rationella och välmotiverade kvinnor. Frågan borde vara - vem köper, och hur ser vi på dem? menade Jenny Westerstrand.

- Det är viktigt att visa respekt för dem som, utifrån de val som var tillgängliga för dem, valde att sälja sex. De ser skillnad på sig själva och de som kidnappats från ett annat land och håll inlåsta och våldtas varje dag, sade Ulrika Westerlund.

- Ja, men hur ska vi göra då? Det finns en jättestor marknad där pengar byter ägare varje dag, hur vill ni göra med den, undrade Jenny Westerstrand.

Ulrika Westerlund, Maria Andersson, Jenny Westerstrand, Angela Beausang, Miki Nagata och Katarina Wennstam

Trots olikheterna och meningsskiljaktigheterna menade deltagarna att debatten ser annorlunda ut idag jämfört med för 10 år sedan, den är mer nyanserad och vi från Roks känner att det var ett viktigt samtal som ägde rum i Almedalen.

Så, för eller emot? Miki Nagata sammanfattade sin ståndpunkt, som Roks ställer sig bakom, såhär:

- Vi har en positiv inställning till sexköpslagen, och det har vi för att vi varje dag träffar människor i prostitution och ser konsekvenserna. Vi har kunskap om varför prostitution blir en del av människors liv, och vi vet att debutåldern är 13-14 år. Polisen säger att lagen är ett bra verktyg i arbetet mot människohandel för sexuella ändamål. När vi pratar med människor som är aktiva i prostitution är de ofta negativa till lagen. Men samtidigt, när vi pratar om maktfördelningen mellan dem och sexköparen, så säger de att lagen underlättar för dem. Till exempel när det gäller att anmäla brott som begås mot dem av sexköpare. Vi ser också att många försöker förskjuta den här frågan till att hänvisa till enskilda individers röster, men fokus borde ligga på de som köper, och på de som tjänar pengar på andras prostitution.

Populärt seminarieprogram

- Tack för ert fina arbete!
- Ja det tuggar jag gärna!
- Ni gör ett viktigt arbete.
- Jag tuggar inte tuggummi men jag stödjer er sak.
- Ja, gärna från Roks! 
Feedbacken till Roks har haglat över oss när vi delat ut våra tuggummin i Almedalen. På baksidan fanns också vårt seminarieprogram.
Nu är de slut!


Det sista de berättar...

När de talat om allt det andra, i slutet av samtalet eller efter att de setts flera gånger, då kommer det. Berättelser om incest och andra sexuella övergrepp. Det är kvinno- och tjejjourernas erfarenhet, och i år sätter Roks extra fokus på de konsekvenser dessa övergrepp för för tjejer och kvinnor. På fredagen bjöd vi in till ett seminarium på temat.

Roks utredare Emma Wilén började med att presentera några förhandsresultat från den rapport som Roks kommer att publicera senare i höst. Den utgår från en undersökning bland våra jourer, som under 3 månaders tid fyllt i en enkät om de stödsökande de mött. Hälften av jourerna mötte under den här tiden stödsökande som utsatts för incest eller andra sexuella övergrepp. Vanligaste förövaren var en biologisk far, och det var vanligt att förövaren hotat att skada kvinnan eller tjejen, eller någon i hennes närhet, om hon berättade för någon. Övergreppen som de stödsökande utsatts för hade också lett till allvarliga konsekvenser, berättade Emma - och flaggade för att mer kommer i rapporten i höst.

Lena Norberg från Uppsala tjejjour berättade om de tjejer som vänder sig till deras jour.
- Vi möter utsatta tjejer, och de som utsätter dem för övergrepp är pappor, styvföräldrar, assistenter på boenden, sexköpare och andra män. Mycket handlar i våra möten om att lyfta skuld och skam från tjejerna, och göra det som hänt pratbart - hur berättar en för mamma att hennes nya kille tafsar när ingen ser?

Lena Norberg, Uppsala tjejjour


Lena berättade om en 14-årig tjejer som hört av sig och berättat att hennes pappa våldtagit henne regelbundet sedan hon var 9 år. Nu börjar hennes lillasyster närma sig den åldern och hon bestämmer sig för att slå larm, för att skydda henne. Eva Diesen, forskare vid Stockholms universitet, som tittat på anmälningar och förundersökningar vad gäller övergrepp mot kvinnor och barn, bekräftade sedan att det är ett vanligt mönster, att tjejer söker hjälp för att skydda småsyskon.

- Vi försöker alltid hjälpa tjejerna vidare så att de ska få det stöd de behöver. Men jag kan aldrig känna mig säker på att de kommer att få ett bra bemötande när jag hänvisar dem vidare, det är alltid med en klump i magen, sade Lena Norberg.

Eva Diesen berättade att ungefär 10 procent av alla anmälda övergrepp mot barn går till åtal. Många förundersökningar läggs ner utan att barnet eller någon i dess närhet hörs.
- Det går att göra mycket mer här. Men det finns någon slags motstånd, det här är ett så fult brott och man vill inte peka ut någon i onödan utan man vill vara väldigt säker innan man ens går vidare och plockar in den utpekade till förhör. Men det finns inget lagstöd för att bevisläget måste vara så högt som praxis idag säger, sade Eva Diesen.

Hon pekade också på problemet att en nedlagd polisanmälan ofta tas som grund för socialtjänsten och förskolan att anta att inget har hänt, de behöver inte göra något - trots att anmälan inte ens utretts.

Anna Norlén från Rädda Barnen fokuserade mycket på behovet av bättre kunskap och kompetens hos de som möter barn som utsatts för incest och andra sexuella övergrepp.
- Det finns en kunskapsbrist, och den leder till ett osynliggörande av problemet. Ett utsatt barn ska ha tur och bo på rätt ställe i Sverige för att få rätt stöd, sade hon.

Anna Norlén, Rädda Barnen

Sedan talade Åsa Witkowski från Nationellt Centrum för Kvinnofrid och Kvinnofridslinjen, om de långsiktiga konsekvenser som övergrepp får för vuxna kvinnor. 20 procent av alla samtal till Kvinnofridslinjen handlar om sexuellt våld och övergrepp, antingen nära eller längre bak i tiden. Det är viktigt att det finns möjlighet till stöd, den dagen en kvinna orkar och vill prata om det, oavsett om det är akut eller hände för längesen, menade hon.
- Och det får konsekvenser på lång sikt. En kvinna som pluggar i Uppsala och som blir våldtagen, hon kanske inte orkar fortsätta plugga utan pausar sina studier och flyttar hem, det leder till att hon tar examen flera år senare. Hon kanske får bekosta sin behandling själv för det finns inget stöd att få. Det får konsekvenser både nu och för hennes lön och pension på lång sikt, sade Åsa Witkowski.

Därefter diskuterade panelen med riksdagspolitikerna Penilla Gunther, KD, Agneta Luttrop, MP, och Hannah Bergstedt, S. Framför allt diskuterades vikten av rätt kunskap och kompetens.


Eva Diesen, Emma Wilén, Anna Norlén, Åsa Witkowski, Lena Norberg, Penilla Gunther, Agneta Luttrop och Hannah Bergstedt

Moderator Katarina Wennstam konstaterade att övergrepp leder både till ett individuellt lidande och till stora samhällskostnader. Hon konstaterade också, efter att ha lett tre seminarier åt Roks - om ekonomi, om dödligt våld och om konsekvenser av incest och andra sexuella övergrepp - att ordet lotteri ständigt återkommer. Insatserna mot mäns våld mot kvinnor är ett lotteri.

Andas ut efter seminarium om surrogatmödraskap

Här pustar Karin Svensson, Roks vice ordförande, ut efter att ha lyssnat till HBT-liberalernas seminarium om surrogatmödraskap. 

10-15 % är i Sverige barnlösa. Argumentet att den psykiska ohälsan för dessa skulle öppna upp till möjligheten att köpa en kvinnas kropp för egna behov känns väldigt upprörande. 


Karin likställer surrogatmödraskapet med köp av en kvinnas kropp för sexuella tjänster. Argumenten att kvinnor i fattigare länder skulle kunna försörja sina andra barn på detta vis är helt befängt!



Hearing med Carin Götblad

Under Almedalsveckan anordnade regeringens nationella samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad, en hearing med rubriken Hur skapas en framgångsrik samverkan mot våld i nära relationer?

Hon inledde med att visa ett flödesschema över alla de kontakter som en kvinna som utsatts för våld av en man kan behöva ta.
- Och ingen har ansvar för uppföljning, hur mitt beslut på min myndighet kan påverka andra myndigheter, sade hon, innan hon lämnade över ordet till jämställdhetsminister Maria Arnholm och barnminister Maria Larsson.

Maria Arnholm var tydlig med att mäns våld mot kvinnor är könsmaktsordningens yttersta uttryck, och att det måste angripas från alla håll.
- Och när det gäller samverkan måste vi alltid ha genusglasögonen på och i alla sammanhang komma ihåg att det här handlar om jämställdhet, sade hon.

Maria Larsson pratade utifrån barnens perspektiv, hur viktigt det är att komma ihåg att de också är utsatta för våld, både direkt och genom att leva i våldets närhet.
- Vi måste säkra upp att barn får ett professionellt barnbemötande i varje myndighetskontakt, sade hon.

Även Gun Heimer, föreståndare för Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, var noga med att poängtera att mäns våld mot kvinnor är en jämställdhetsfråga och ingen relationsproblematik.
- Vi måste vara noga med att se vem som är förövare och vem är offer, och inte blanda ihop dem. Det är kriminellt att slå någon och vi har vassa lagar mot det här i Sverige, sade hon.

Efter de inledande anförandena, där Maria Arnholm och Gun Heimer tydligt förklarade hur samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor ser ut, medan Carin Götblad och Maria Larsson närmast slog knut på sig själva för att slippa synliggöra vem som faktiskt slår, redogjorde Carin Götblad för hur hennes arbete framåt ser ut.

Det handlar dels om att förebygga, och här nämnde hon framför allt skolans och förskolans roll, och dels om att agera.
- Vi ska agera samlat och tajt. Polisen är bra på att agera i akutsituationer, vi har inövade rutiner som tickar igång, det är som att trycka på en knapp. Jag tycker socialtjänsten ska kunna lära sig av det, sade Carin Götblad.

Carin Götblad förespråkar en modell där myndigheter samlas kring den utsatta kvinnan, och där basen är en individuell handlingsplan med den utsatta själva i centrum, som en aktiv part.
- Om vi kan tala om för utsatta att det finns en enhetlig ordning som väntar dem tror jag att det kan bli lättare för utsatta, men också för yrkespersoner som möter dem, att ta steget och anmäla, sade Carin Götblad.

Varje myndighet och organisation kommer att ha ansvar för sin del utifrån handlingsplanen, men sannolikt kommer socialtjänsten att få ett samordningsansvar.

torsdagen den 4:e juli 2013

Vi ses i Malmö!

Nästa år i juni arrangerar den nordiska kvinnorörelsen, på initiativ av Sveriges Kvinnolobby, Nordiskt Forum i Malmö. Då ska vi tillsammans formulera vilken action vi vill se för kvinnors rättigheter i Sverige, Norden och världen!

Ikväll bjöd Kvinnolobbyn in till sitt årliga feministmingel i Almedalen, och temat för kvällen var "Vi ses i Malmö!".

Ordförande Getrud Åström och jämställdhetsminister Maria Arnholm inledde en talarstafett där företrädare för en rad organisationer berättade varför de ska till Malmö.



- Jämställdhetsfrågorna ska upp på agendan inför valet, sade Maria Arnholm.

Roks ordförande Angela Beausang lovade att hon kommer till Malmö för att diskutera en oberoende kvinno- och tjejjoursrörelse, fruimportfrågan och mycket mer.